Inom psykiatrisk diagnostik är aggressivt beteende ett centralt symptom vid flera personlighetsstörningar. Särskilt framträdande är det vid antisocial personlighetsstörning (ASPD) och borderline personlighetsstörning (E情緒störning/BPD). Även om båda grupperna kan uppvisa allvarlig aggression, är de bakomliggande psykologiska mekanismerna fundamentalt olika.
Antisocial personlighetsstörning (ASPD)
Individer med ASPD visar ett genomgående mönster av respektlöshet för och kränkning av andras rättigheter. Deras aggression är ofta instrumentell. De använder hot, våld och manipulation för egen vinning eller nöjes skull.
Kännetecknande för ASPD är en djup brist på empati, ytligt känsloliv och frånvaro av ångest eller skuldkänslor efter att ha skadat någon. Det biologiska systemet hos dessa individer är ofta understimulerat, vilket gör att de söker spänning och har en mycket hög tolerans för risker. Aggressionen blir här ett rationellt val i deras världsbild.
Borderline personlighetsstörning (BPD)
Vid borderline är aggressionen av en helt annan karaktär. Här handlar det nästan uteslutande om reaktiv och affektiv aggression. Personer med BPD lider av en extrem emotionell instabilitet och en intensiv rädsla för övergivenhet och avvisande.
När en person med BPD upplever att en relation är hotad, aktiveras en överväldigande ångest och ilska. Aggressionen är ofta ett desperat uttryck för denna inre smärta. Det kan rikta sig utåt mot närstående i form av verbala attacker, men det är också mycket vanligt att aggressionen vänds inåt genom självskadebeteende eller suicidala handlingar. Aggressionen är här ett misslyckat försök till emotionsreglering.
Psykiatrisk hantering
Dessa skillnader kräver helt skilda kliniska strategier. Medan personer med BPD ofta har god nytta av Dialektisk beteendeterapi (DBT) för att lära sig hantera sina stormiga känslor, kräver ASPD ofta strikta gränssättningar, riskbedömningar och program som fokuserar på kognitiv beteendeförändring inom kriminalvården.