När vi ställs inför en provokation eller ett hot reagerar inte bara våra tankar, utan hela vår kropp genomgår en omedelbar fysiologisk transformation. Detta biologiska system, som kartlades av fysiologen Walter Cannon i början av 1900-talet, kallas för kamp- eller flyktresponsen (fight or flight). Det är grunden för hur akut reaktiv aggression uppstår.

Sympatiska nervsystemets aktivering

När amygdala registrerar ett hot skickas en blixtsnabb signal till hypothalamus, som i sin tur aktiverar det sympatiska nervsystemet och binjurarna. Inom loppet av millisekunder översvämmas kroppen av stresshormoner som adrenalin och noradrenalin.

Detta leder till en rad fysiologiska förändringar:

  • Hjärtat slår snabbare och hårdare för att pumpa blod till de stora muskelgrupperna.

  • Andningen blir ytlig och snabb för att syresätta blodet.

  • Musklerna spänns, pupillerna vidgas och matsmältningen avbryts. Kroppen är nu biologiskt maximerad för fysisk prestation. Om individens kognitiva värdering av situationen landar i att hotet bör mötas med konfrontation, blir resultatet akut aggression.

Tunnelseende och kognitiv låsning

En av de mest kritiska psykologiska effekterna av denna massiva fysiologiska aktivering är att det kognitiva systemet drabbas av ett "tunnelseende". Blodflödet styrs om bort från de tänkande delarna av hjärnan (pannloben) till de primitiva delarna (hjärnstammen och amygdala).

Individen förlorar tillfälligt förmågan till nyanserat tänkande, empati och långsiktig konsekvensanalys. Det är därför det är så svårt att resonera logiskt med en person som befinner sig i ett tillstånd av raseri; deras kropp och sinne är helt inställda på överlevnad genom kamp.