Inom personlighetspsykologin studeras fientliga beteenden ofta utifrån begreppet "Den mörka triaden". En av de tre pelarna i denna triad är machiavellism, ett personlighetsdrag uppkallat efter den politiske filosofen Niccolò Machiavelli. Individer med höga poäng på machiavellism uppvisar en form av aggression som skiljer sig markant från det klassiska fysiska våldet: den är strikt instrumentell, strategisk och manipulerativ.
Cynism och emotionell distans
Kärnan i machiavellism är en cynisk världsbild och en djupt rotad övertygelse om att "ändamålet helgar medlen". Dessa individer är känslomässigt distanserade; de upplever inte den naturliga empati som normalt hindrar oss från att utnyttja andra.
Deras aggression är sällan ett resultat av att de "tappar kontrollen" i ilska. Tvärtom är de mästare på självkontrol. De använder aggression som ett noga kalkylerat schackdrag för att uppnå makt, status eller ekonomiska fördelar.
Den psykologiska krigföringen
Mekanismerna vid machiavellisk aggression inkluderar avancerad manipulation, gaslighting (att få offret att tvivla på sitt eget förstånd), dolda hot och strategisk utfrysning. De kartlägger noga andras svagheter och slår till när det gynnar dem mest, ofta på ett sätt som gör att de själva kan bibehålla en fläckfri fasad utåt.
Utmaningen för kliniker
Att möta dessa individer i terapi är extremt svårt. Eftersom de ser sitt beteende som rationellt och framgångsrikt, söker de sällan vård frivilligt. Om de hamnar i psykiatrin eller kriminalvården, kan de använda sin manipulatörsförmåga för att dupera terapeuten. Behandlingen måste här fokusera på att förändra de kognitiva scheman som säger att andra människor bara är verktyg att utnyttja.