Multipel skleros (MS) är en kronisk, inflammatorisk sjukdom i det centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) där immunsystemet felaktigt angriper kroppens egna strukturer. Vid MS är måltavlan myelin, det skyddande fettskikt som omger nervtrådarna och fungerar som isolering för de elektriska signalerna. När myelinet skadas och inflammeras uppstår en demyelinsering, vilket stör eller helt blockerar nervimpulsernas väg. Detta leder till att ärrvävnad (skleros) bildas på flera ställen (multipel) i nervsystemet, vilket resulterar i en rad olika neurologiska symptom beroende på var skadorna uppstår.
Symptomen på MS varierar enormt från person till person och kan förändras över tid hos samma individ. Tidiga tecken är ofta känselrubbningar, som domningar eller stickningar i armar och ben, samt synnervsinflammation (opticusneurit), vilket kan ge dimsyn eller smärta vid ögonrörelser. Andra vanliga symptom inkluderar muskelsvaghet, balans- och koordinationsproblem, yrsel samt en överväldigande trötthet, så kallad MS-fatigue. Många drabbas också av blås- och tarmdysfunktion samt kognitiva förändringar som påverkar minne och koncentrationsförmåga.
De flesta som insjuknar i MS (runt 85 procent) diagnostiseras med skovvis förlöpande MS (RRMS). Det innebär att sjukdomen uppträder i tydliga perioder av försämring (skov), följt av perioder av fullständig eller partiell återhämtning. Med tiden kan många av dessa patienter övergå i en sekundärprogressiv fas (SPMS), där funktionsförmågan gradvis försämras även mellan skoven. En mindre andel patienter drabbas av primärprogressiv MS (PPMS), där sjukdomen uppvisar en kontinuerlig försämring ända från start utan tydliga skov.
Diagnosen MS ställs av en neurolog baserat på sjukdomshistoria, en noggrann neurologisk undersökning och magnetkameraundersökning (MR) av hjärna och ryggmärg, där man letar efter de karakteristiska plakken (plack av inflammation). Ryggmärgsvätskeprov (likvoranalys) görs ofta också för att söka efter tecken på lokal antikroppsproduktion. Även om MS är en livslång och allvarlig sjukdom, har behandlingslandskapet förändrats dramatiskt. Idag finns ett stort antal sjukdomsmodifierande läkemedel (bromsmediciner) som effektivt minskar antalet skov och bromsar sjukdomsutvecklingen genom att dämpa eller modulera immunsystemets aktivitet.