Sjögrens syndrom är en kronisk autoimmun sjukdom som primärt kännetecknas av att immunsystemet angriper kroppens exokrina körtlar, det vill säga de körtlar som producerar fukt och sekret. Det är framför allt tårkörtlarna i ögonen och spottkörtlarna i munnen som blir föremål för en inflammatorisk infiltration av vita blodkroppar (lymfocyter). Denna kroniska inflammation skadar gradvis körtelvävnaden, vilket leder till en kraftigt nedsatt produktion av tårar och saliv. Sjukdomen kan uppträda isolerat (primärt Sjögrens syndrom) eller i kombination med en annan autoimmun sjukdom, såsom reumatoid artrit eller SLE (sekundärt Sjögrens syndrom).
De två mest dominerande och karaktäristiska symptomen vid Sjögrens syndrom är extrem ögontorrhet (keratoconjunctivitis sicca) och uttalad munntorrhet (xerostomi). Patienter beskriver ofta känslan i ögonen som att ha grus eller sand under ögonlocken, och ögonen blir lätt röda, irriterade och ljuskänsliga. Munntorrheten kan vara så svår att det blir problematiskt att svälja torr mat utan vätska, tala sammanhängande under längre stunder eller smaka på maten. Eftersom saliven har en viktig skyddande funktion i munnen leder bristen på den ofta till en dramatiskt ökad risk för karies (hål i tänderna) och svampinfektioner i munhålan.
Utöver torrhet i ögon och mun är extrem, förlamande trötthet (fatigue) ett mycket vanligt och ofta handikappande symptom som påverkar livskvaliteten negativt. Många upplever också torrhet i andra slemhinnor, exempelvis i luftvägarna (vilket ger torrhosta) och i underlivet. Eftersom det är en systemisk sjukdom kan inflammationen även drabba lederna och orsaka ledvärk, samt påverka nerver (perifer neuropati) eller inre organ som njurar och lungor. Personer med Sjögrens syndrom har också en något förhöjd risk att utveckla lymfkörtelcancer (lymfom).
Diagnostiken baseras på en sammanvägning av patientens symptom och objektiva tester av körtelfunktionen, såsom Schirmers test (mäter tårproduktion) och sialometri (mäter salivproduktion). Blodprover tas för att leta efter specifika autoantikroppar, framför allt SSA (Ro) och SSB (La). Ibland görs en liten biopsi från insidan av underläppen för att påvisa lymfocytinfiltrat i spottkörtlarna. Det finns inget botemedel, så behandlingen är främst symptomatisk och inriktad på att ersätta den förlorade fukten med tårsubstitut, saliversättning och noggrann tandvård, samt immunosuppressiva läkemedel vid svårare systemiska engagemang.