Idiopatisk trombocytopen purpura (ITP), numera ofta kallad immunologisk trombocytopeni, är en autoimmun blodsjukdom som kännetecknas av ett isolerat lågt antal blodplättar (trombocyter) i blodet. Trombocyterna har en helt avgörande roll i kroppens koagulationssystem; de är de första cellerna som skyndar till ett skadat blodkärl för att plugga igen hålet och stoppa en blödning. Vid ITP bildar immunsystemet autoantikroppar mot proteiner på trombocyternas yta. De antikroppsklädda blodplättarna identifieras som främmande av mjälten och förstörs där i förtid, samtidigt som antikropparna även kan hämma produktionen av nya trombocyter i benmärgen.
Det huvudsakliga symptomet vid ITP är en ökad blödningstendens, och symptomens svårighetsgrad är direkt kopplad till hur lågt trombocytantalet är. Ett mycket karakteristiskt tecken är petekier – små, nålsögonstora röd-lila prickar på huden som inte bleknar när man trycker på dem. Dessa beror på mikroskopiska blödningar från de minsta blodkärlen i huden och uppträder oftast på underbenen. Patienter drabbas också lätt av stora blåmärken (ekkomoser) efter minimala stötar, samt spontana blödningar från slemhinnor, såsom återkommande näsblod, blödande tandkött och rikliga menstruationer hos kvinnor.
ITP kan uppträda i två olika former: en akut form och en kronisk form. Den akuta formen drabbar oftast barn, uppstår ofta efter en vanlig virusinfektion, och läker i de allra flesta fall ut av sig självt inom några veckor eller månader utan att kräva specifik behandling. Den kroniska formen drabbar främst vuxna, är mer smygande i sitt förlopp och varar i mer än 12 månader, ofta livslångt. Den allvarligaste, men lyckligtvis sällsynta, komplikationen vid svår ITP är inre blödningar, särskilt hjärnblödning.
Diagnosen ITP är en uteslutningsdiagnos. Det innebär att läkaren måste utesluta alla andra möjliga orsaker till låga trombocyter, såsom leukemi, läkemedelsbiverkningar eller andra autoimmuna sjukdomar. Man gör ett fullständigt blodstatus och ibland en benmärgsundersökning. Behandling sätts in om trombocytnivåerna är kritiskt låga eller om patienten har blödningssymptom. Förstahandsbehandlingen innefattar kortison för att bromsa nedbrytningen i mjälten, eller intravenöst immunoglobulin (IVIg) vid akuta situationer. Vid kronisk, svårbehandlad ITP kan läkemedel som stimulerar trombocytproduktionen (TPO-receptorantagonister) eller operation för att avlägsna mjälten (splenektomi) bli aktuellt.