Ankyloserande spondylit (AS), historiskt ofta kallad Bechterews sjukdom och numera en del av paraplybegreppet axiell spondylartrit, är en kronisk, inflammatorisk autoimmun ledsjukdom. Sjukdomen angriper främst den axiella delen av skelettet, det vill säga ryggraden och bäckenet, med särskilt fokus på sacroiliakalederna (lederna mellan korsbenet och tarmbenet i bäckenet). Vid AS orsakar immunsystemet en kronisk inflammation i sen- och ligamentfästen (entesit). När inflammationen så småningom läker, bildas det nytt ben som en del av kroppens reparationsprocess, vilket leder till att lederna stelnar och i värsta fall växer samman (ankylos).

Det mest typiska och tidiga symptomet på ankyloserande spondylit är en smygande, dov ryggvärk som är lokaliserad till ländryggen och skinkorna. Denna smärta har en mycket karakteristisk profil: den är som mest intensiv under efternatten och morgonen och åtföljs av en påtaglig stelhet. Till skillnad från mekanisk ryggvärk (som vid ryggskott) förbättras smärtan och stelheten vid AS markant när patienten rör på sig och motionerar, medan vila och inaktivitet istället förvärrar symptomen. Smärtan kan också växla från sida till sida i skinkorna.

Sjukdomen drabbar oftast unga vuxna, vanligtvis före 30 eller 40 års ålder, och är något vanligare hos män. Allteftersom sjukdomen fortskrider under årens lopp kan inflammationen vandra uppåt i bröstryggen och nacken, vilket leder till en gradvis minskad rörlighet i hela ryggraden. Bröstkorgens rörlighet kan också minska, vilket gör det svårt att ta djupa andetag. AS kan även ge inflammation i perifera leder (som knän och fotleder) samt utanför rörelseorganen, där akut ögoninflammation (irit) är den vanligaste komplikationen, vilket ger ett rött och mycket smärtsamt öga.

Det finns en mycket stark genetisk koppling till en specifik vävnadsantigen som kallas HLA-B27; över 90 procent av de som drabbas av AS bär på denna gen. Diagnosen ställs genom en sammanvägning av patientens typiska sjukdomshistoria, förekomst av HLA-B27 i blodprov samt bilddiagnostik. Magnetkameraundersökning (MR) är avgörande för att upptäcka tidig inflammation i sacroiliakalederna innan synliga skelettförändringar kan ses på vanlig röntgen. Behandlingen baseras på regelbunden, intensiv fysioterapi och daglig rörelseträning för att behålla ryggradens rörlighet, i kombination med antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) och, vid svårare fall, biologiska läkemedel (som TNF-hämmare) som effektivt bromsar inflammationen.