Morfea, även kallat lokaliserad sklerodermi, är en kronisk autoimmun hudsjukdom som kännetecknas av en lokal inflammation och en efterföljande överproduktion av kollagen i huden och den underliggande vävnaden. Detta leder till att huden i de drabbade områdena blir tjock, hård och stel (fibros). Det är mycket viktigt att skilja morfea från systemisk skleros (sklerodermi); morfea drabbar uteslutande huden och ibland underliggande muskler och ben, men den engagerar aldrig de inre organen och är inte kopplad till Raynauds fenomen eller specifika nagelbandsskadade kärl.
Sjukdomsutvecklingen vid morfea börjar vanligtvis med att det uppstår en eller flera runda eller ovala fläckar på huden, oftast på bålen, armarna eller benen. I den tidiga, aktiva inflammatoriska fasen har dessa fläckar en rödaktig eller blålila kant (så kallad lilac border), medan centrum av fläcken gradvis blir blekt, vitt eller elfenbensfärgat. Allteftersom inflammationen övergår i fibros blir huden i mitten av fläcken påtagligt hård, stram och glänsande, och håret i området försvinner då hårsäckarna förstörs. Efter flera månader eller år tenderar fläckarna att mjukna, men huden förblir ofta tunnare (atrofisk) och mörkare eller ljusare än omgivande hud.
Det finns flera olika former av morfea. Den vanligaste är plack-morfea, som ger enstaka isolerade fläckar. En mer allvarlig form är linjär morfea, som oftast drabbar barn och visar sig som ett långt, hårt band av stram hud längs en arm eller ett ben. Linjär morfea kan gå djupt och drabba underliggande muskler och till och med hämma bentillväxten, vilket kan leda till permanenta rörelseinskränkningar och asymmetri i lemmarna. En speciell form av linjär morfea i ansiktet eller hårbotten kallas en coup de sabre (som ett sabelhugg) och kan orsaka en djup fåra och vävnadsförlust i ansiktet.
Diagnosen ställs i de flesta fall baserat på hudförändringarnas mycket typiska kliniska utseende. Vid osäkerhet kan en hudbiopsi (stansbiopsi) tas, vilken visar en förtjockning av kollagenfibrerna i läderhuden och en infiltration av immunceller. Behandlingen syftar till att stoppa inflammationen i ett tidigt skede innan permanent hårdhet och vävnadsskada uppstår. Vid mild, begränsad morfea räcker det ofta med starka kortisonsalvor eller lokala kalcineurinhämmare. Vid mer utbredd, snabbt fortskridande eller linjär morfea används medicinsk ljusbehandling (UVA1) eller systemisk behandling med metotrexat och kortisontabletter för att skydda underliggande vävnad.