Autoimmun pankreatit (AIP) är en relativt nyligen identifierad form av kronisk bukspottkörtelinflammation som orsakas av en dysreglering i immunsystemet. Sjukdomen kännetecknas av att kroppens egna vita blodkroppar infiltrerar bukspottkörteln (pankreas), vilket leder till en uttalad svullnad, inflammation och gradvis ärrbildning (fibros) i organet. AIP delas in i två biologiska undergrupper: typ 1, som är en systemisk sjukdom kopplad till förhöjda nivåer av IgG4-antikroppar i blodet (IgG4-relaterad sjukdom), och typ 2, som är en specifik sjukdom begränsad till enbart pankreas och ofta associerad med inflammatorisk tarmsjukdom (IBD).
Symptomen vid autoimmun pankreatit skiljer sig avsevärt från symptomen vid klassisk, akut bukspottkörtelinflammation. Istället för plötsliga och outhärdliga magsmärtor har AIP ofta ett smygande förlopp som efterliknar bukspottkörtelcancer. Det absolut vanligaste tecknet är en smärtfri eller endast lindrigt smärtsam gulsot (obstruktiv ikterus). Gulsoten beror på att den inflammerade och svullna bukspottkörteln trycker ihop den intilliggande gallgången så att gallan inte kan tömmas i tarmen. Andra symptom inkluderar diffus värk i övre delen av buken, viktnedgång, aptitlöshet samt nydebuterad eller förvärrad diabetes, eftersom inflammationen förstör de insulinproducerande cellerna.
Eftersom AIP kan ge upphov till en tumörliknande massa i bukspottkörteln är den diagnostiska utmaningen enorm. Det är kritiskt att skilja AIP från pankreascancer för att undvika onödiga och omfattande kirurgiska ingrepp. Diagnosen ställs genom en sammanvägning av bilddiagnostik (som datortomografi eller magnetkamera, vilket ofta visar en karakteristisk korvformad förstoring av körteln), blodprover (förhöjt IgG4 vid typ 1) samt vävnadsprover.
En av de mest unika egenskaperna hos autoimmun pankreatit är dess dramatiska och snabba respons på medicinsk behandling. Till skillnad från andra former av kronisk pankreatit svarar AIP mycket väl på kortisontabletter (prednisolon). Inom bara några veckor efter påbörjad behandling brukar svullnaden i körteln gå tillbaka, gallgångarna öppnas upp och gulsoten försvinna helt. För att förhindra återfall, vilket är vanligt särskilt vid typ 1, krävs ofta en långsam nedtrappning av kortisonet eller tillägg av andra immunosuppressiva läkemedel.