Lymfocytär hypofysit, mer allmänt känd som autoimmun hypofysit, är en sällsynt kronisk inflammatorisk sjukdom som drabbar hypofysen, den lilla men centrala hormonproducerande körteln som sitter skyddad vid hjärnans bas. Sjukdomen karaktäriseras av att kroppens egna vita blodkroppar, främst lymfocyter, felaktigt infiltrerar hypofysvävnaden. Denna infiltration orsakar en kraftig lokal inflammation och svullnad, vilket gradvis förstör de specialiserade cellerna och leder till att körteln tappar sin förmåga att producera och frisätta livsviktiga hormoner. Sjukdomen har en stark koppling till graviditet och drabbar oftast kvinnor under det sista trimestern eller under månaderna efter förlossningen.
Symptomen vid autoimmun hypofysit kan delas in i två distinkta kategorier: mekaniska symptom orsakade av den svullna körtelns fysiska storlek (masseffekt) och symptom orsakade av den efterföljande hormonbristen (hypopituitarism). Eftersom hypofysen är belägen i en trång anatomisk struktur precis under synnervskorsningen, kan en kraftig förstoring leda till ett ökat tryck i huvudet. Detta manifesterar sig som en intensiv, ihållande huvudvärk och synstörningar, mycket typiskt ett bortfall av det perifera synfältet (bitemporal hemianopsi) på grund av tryck på synnerverna.
Hormonbristen utvecklas beroende på vilka specifika delar av hypofysen som drabbas hårdast. En brist på ACTH är ofta ett tidigt och kritiskt tecken, vilket leder till sekundär binjurebarksinsufficiens med symptom som extrem trötthet, lågt blodtryck, illamående och viktnedgång. Brist på TSH orsakar sekundär hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln) med frusenhet, viktökning och mental tröghet. Svikt i produktionen av prolaktin eller gonadotropiner (LH/FSH) kan leda till svårigheter med amning samt utebliven menstruation efter förlossningen. Om bakloben drabbas utvecklas diabetes insipidus, vilket ger en extrem törst och enorma urinmängder.
Diagnostiken är komplicerad eftersom autoimmun hypofysit på en magnetkameraundersökning (MR) av hjärnan kan se helt identisk ut med en godartad hypofystumör (adenom). Det är av yttersta vikt att skilja dessa tillstånd åt, då ett adenom ofta kräver kirurgi medan hypofysit primärt behandlas medicinskt. Diagnosen stöds av patientens kliniska profil (särskilt koppling till graviditet) samt hormonanalyser i blodet. Behandlingen syftar till att minska inflammationen och trycket på synnerven, vilket görs med höga doser kortison. Samtidigt måste de saknade hormonerna ersättas med målinriktade läkemedel, såsom hydrokortison och levotyroxin, vilket ofta kräver en livslång uppföljning.