Inom psykiatrin är det av kritisk vikt att ställa rätt diagnos för att kunna ge rätt stöd. Ett område där missförstånd ofta sker är kring de våldsamma utbrott som kan ses hos individer med Autismspektrumtillstånd (AST). Dessa utbrott misstolkas ofta som avsiktlig eller antisocial aggression, när det i själva verket handlar om något fundamentalt annorlunda: en så kallad meltdown.
Vad är en "meltdown"?
En meltdown är inte ett uttryck för elakhet eller ett instrumentellt försök att manipulera omgivningen. Det är en ofrivillig neurologisk kollaps. Personer med AST har ofta svårt att filtrera sensoriska intryck – ljud, ljus, dofter och sociala krav kan samlas på hög. När bägaren rinner över drabbas individens nervsystem av en total överbelastning.
Under en meltdown tappar personen helt kontrollen över sina handlingar. Det kan innebära att de skriker, slår omkring sig, kastar saker eller skadar sig själva. Det liknar mer en panikattack än ett kalkylerat aggressivt angrepp.
Kontrasten till antisocial aggression
Till skillnad från en person med en uppförandestörning eller antisocial personlighetsstörning, har personen med AST inget mål med sitt utbrott. En antisocial person slutar ofta agera aggressivt om de får som de vill eller om kostnaden blir för hög. En person mitt i en meltdown kan inte sluta på kommando, eftersom de är i ett tillstånd av extrem kognitiv och emotionell desorganisation.
Bemötande och pedagogik
Att möta en meltdown med ilska, bestraffningar eller fysiska begränsningar (som fasthållning) förvärrar nästan alltid situationen dramatiskt, eftersom det ökar stressen i det redan överbelastade nervsystemet. Behandlingen handlar här om lågaffektivt bemötande (Low Arousal Approach). Det innebär att omgivningen sänker sin egen energinivå, backar undan, minskar på intrycken och ger individen tid och utrymme att återfå sin neurologiska balans.