De flesta människor blir arga ibland, men för vissa är ilskan så intensiv, plötslig och oproportionerlig att den uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos. I diagnosmanualen DSM-5 kallas detta tillstånd för Intermittent explosiv avvikelse (IED, Intermittent Explosive Disorder).

Diagnostiska kriterier

Kärnan i IED är återkommande beteendeutbrott som visar på en markant bristande kontroll över aggressiva impulser. Det som utmärker dessa utbrott är att de är helt oproportionerliga i förhållande till den utlösande faktorn. Det kan handla om en person som hamnar i ett extremt vägilske-utbrott (road rage) och slår sönder en annan bil bara för att föraren var sen med att blinka, eller någon som krossar möbler hemma efter att ha tappat ett glas i golvet.

För att diagnosen ska ställas måste utbrotten ske regelbundet, inte vara planerade (utan rent reaktiva), och orsaka markant lidande för individen eller leda till ekonomiska eller rättsliga konsekvenser.

Neurobiologi och samsjuklighet

Forskning visar att personer med IED ofta har en strukturell avvikelse i hjärnan, specifikt en reducerad volym av grå substans i de områden som styr emotionell reglering (prefrontala cortex) samt en störd serotoninomsättning. Det finns också en hög grad av samsjuklighet med andra tillstånd, såsom ADHD, substansmissbruk och trauma under barndomen.

Behandlingsstrategier

IED behandlas bäst med en kombination av farmakologi och psykoterapi:

  • Medicinskt: SSRI-preparat (antidepressiva) har visat sig kunna minska frekvensen och intensiteten av utbrotten genom att stabilisera serotoninsystemet.

  • Terapeutiskt: KBT fokuserar på att hjälpa patienten att identifiera de fysiologiska tecknen på ett annalkande utbrott och utveckla "nödbromsar", som att fysiskt lämna situationen innan impulsen tar över.