Varför slår vi inte ner alla som irriterar oss? Vad är det som gör att de allra flesta människor kan leva tillsammans i relativ harmoni? Svaret ligger till stor del i vår hjärnas fantastiska förmåga till empati, och en av de mest fascinerande upptäckterna inom detta fält är systemet av spegelneuroner.
Hjärnans förmåga att spegla andra
Spegelneuroner upptäcktes först hos apor under 1990-talet och har sedan dess studerats flitigt hos människor. Det är speciella hjärnceller som aktiveras både när vi själva utför en handling, och när vi ser någon annan utföra samma handling. Om du ser en person slå i tån, aktiveras delvis samma smärtområden i din egen hjärna. Spegelneuronerna gör att vi kan "känna med" andra på en rent neurologisk nivå – de är basen för den biologiska empatin.
Brister i spegelsystemet och aggression
Inom psykiatrin har man undersökt hur spegelneuronerna fungerar hos individer med hög benägenhet för instrumentell aggression, såsom personer med psykopati eller grav antisocial personlighetsstörning. Funktionella magnetkamerastudier (fMRI) visar att dessa individer ofta har en nedsatt aktivitet i de nätverk där spegelneuroner ingår.
När de ser en annan människa lida eller visa rädsla, sker inte den automatiska emotionella speglingen. Utan denna inbyggda neurologiska spärr blir det mycket lättare att använda våld för att uppnå sina mål, eftersom offrets smärta inte registreras som ett inre obehag hos förövaren.
Kan empati tränas?
Denna kunskap har revolutionerat neuropsykologisk rehabilitering. Genom att använda terapiformer som fokuserar på mentalisering (förmågan att förstå egna och andras tankar och känslor) kan man stimulera och stärka hjärnans empatiska nätverk. Detta visar att även biologiska sårbarheter till viss del kan korrigeras genom målinriktad psykologisk träning.