Guillain-Barrés syndrom (GBS) är en akut, snabbt fortskridande och potentiellt livshotande autoimmun sjukdom som drabbar det perifera nervsystemet. Sjukdomen utlöses i de allra flesta fall av en infektion, ofta en till synes harmlös förkylning eller en magsjuka orsakad av bakterien Campylobacter jejuni. Immunsystemet bildar antikroppar för att bekämpa infektionen, men på grund av en så kallad korsreaktion (molekylär härmning) börjar dessa antikroppar istället attackera det skyddande myelinskiktet eller själva nervtrådarna i de perifera nerverna.
Det mest framträdande symptomet vid GBS är en fortskridande muskelsvaghet som vanligtvis börjar i fötterna och benen för att sedan vandra uppåt i kroppen (ascenderande paralys). Svagheten åtföljs ofta av känselrubbningar som domningar, stickningar eller en "kuddkänsla" under fötterna. Reflexerna i de drabbade extremiteterna försvinner snabbt. Sjukdomsutvecklingen är mycket snabb; symptomen når sin kulmen inom några dagar upp till fyra veckor, och i svåra fall kan patienten bli helt förlamad och oförmögen att röra sig.
GBS är ett medicinskt akuttillstånd eftersom förlamningen kan sprida sig till andningsmuskulaturen och sväljningsapparaten. Upp till 25 procent av alla drabbade patienter behöver intensivvård och mekanisk ventilation (respirator) för att överleva den akuta fasen. Sjukdomen kan också påverka det autonoma nervsystemet, vilket leder till farliga svängningar i blodtryck, hjärtarytmier och problem med blås- och tarmtömning. Smärta i rygg och ben är också ett vanligt och ofta svårhanterligt symptom under förloppet.
Diagnosen ställs baserat på den snabba kliniska bilden, en neurologisk undersökning samt ett ryggmärgsvätskeprov (likvoranalys), vilket typiskt visar förhöjda proteinhalter utan en motsvarande ökning av vita blodkroppar. Neurofysiologiska undersökningar (EMG/EEG) görs för att bekräfta nervskadan. Behandlingen måste sättas in snabbt och består antingen av intravenös immunoglobulinbehandling (IVIg), som blockerar de skadliga antikropparna, eller plasmaferes (blodbyte) för hämma immunsystemets attack. Trots ett dramatiskt förlopp återhämtar sig majoriteten av patienterna helt eller nästan helt, även om rehabiliteringen kan ta många månader eller år.