Autoimmun hypofysit är en sällsynt, kronisk autoimmun sjukdom som kännetecknas av en inflammatorisk infiltration av hypofysen. Hypofysen är en liten men extremt viktig hormonproducerande körtel som sitter på hjärnans undersida, i en fördjupning som kallas turksadeln. Vid autoimmun hypofysit attackerar kroppens egna vita blodkroppar (lymfocyter) hypofysvävnaden, vilket leder till en kraftig svullnad och förstoring av körteln. Denna inflammation förstör gradvis de hormonproducerande cellerna, vilket resulterar i en brist på ett eller flera av de livsviktiga hormoner som hypofysen reglerar.
Symptomen vid autoimmun hypofysit kan delas in i två huvudgrupper: symptom orsakade av körtelns fysiska förstoring (masseffekt) och symptom orsakade av hormonbrist (hypopituitarism). Eftersom hypofysen sitter precis under synnervskorsningen, kan den svullna körteln trycka på synnerverna. Detta leder mycket typiskt till synstörningar, framför allt ett bortfall av det perifera synfältet (tunnelsyn), samt en intensiv, ihållande huvudvärk som inte svarar på vanliga värktabletter. Sjukdomen drabbar oftast kvinnor i slutet av graviditeten eller under perioden strax efter förlossningen.
Hormonbristen utvecklas beroende på vilka specifika celler i hypofysen som förstörs först. Brist på ACTH leder till sekundär binjurebarksinsufficiens med symptom som extrem trötthet, lågt blodtryck och viktnedgång. Brist på TSH ger sekundär hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln) med frusenhet och tröghet. Om produktionen av gonadotropiner (LH och FSH) sviktar, leder det till utebliven menstruation hos kvinnor och nedsatt sexlust. Om hypofysens bakglob drabbas kan patienten utveckla diabetes insipidus, ett tillstånd som kännetecknas av en enorm törst och produktion av gigantiska mängder urinstatistik eftersom kroppen tappar förmågan att spara vatten.
Diagnosen autoimmun hypofysit är utmanande eftersom symptomen och bilddiagnostiken med magnetkamera (MR) av hjärnan kan vara helt identiska med en godartad tumör i hypofysen (hypofysadenom). Ett felaktigt antagande om en tumör kan leda till onödiga och riskfyllda kirurgiska ingrepp. Man letar efter specifika hypofysantikroppar i blodet, även om dessa inte alltid är positiva. Behandlingen syftar i första hand till att minska svullnaden och trycket på synnerven, vilket oftast görs med höga doser kortison i tablettform eller intravenöst. Samtidigt måste de hormoner som hypofysen inte längre kan reglera ersättas med mediciner, till exempel hydrokortison och sköldkörtelhormon, vilket ofta kräver en livslång behandling.