Att arbeta inom HR (Human Resources) innebär ofta en stor del administration, särskilt i de inledande skedena av en rekryteringsprocess. Att gå igenom hundratals, ibland tusentals, CV:n och personliga brev för en enda utlyst tjänst är ett tidskrävande och monotont arbete som ofta skötts av juniora HR-assistenter. Men detta håller på att förändras i grunden. Idag använder allt fler företag, särskilt större organisationer, AI-drivna rekryteringssystem (Applicant Tracking Systems, ATS) som automatiskt skannar, analyserar och rangordnar ansökningar baserat på nyckelord, erfarenhet och kompetensprofiler.
Fördelar och nackdelar med algoritmisk gallring
Ur ett företagsperspektiv är fördelarna uppenbara. Istället för att en människa ska lägga veckor på att läsa ansökningar, kan AI:n vaska fram de tio bästa kandidaterna på några minuter. Det sparar enormt mycket tid och pengar. Förespråkarna menar också att AI kan minska diskriminering eftersom den (teoretiskt sett) inte bryr sig om namn, ålder eller kön utan bara ser till meriter. Men verkligheten har visat sig vara mer komplicerad. Om AI-modellen tränas på historisk data från ett företag där majoriteten av de framgångsrika cheferna har varit män, kan algoritmen lära sig att subtilt sortera bort kvinnliga sökande. Det skapar en dold diskriminering som är svår att upptäcka.
Hotet mot de juniora HR-rollerna
För de anställda inom HR innebär detta att de traditionella instegsjobb där man lär sig att bedöma människor och förstå organisationers behov håller på att försvinna. När maskinen sköter gallringen och till och med skickar ut automatiserade avslagssvar till de som inte gick vidare, behövs det betydligt färre personer på HR-avdelningen. Kvar blir bara de seniora HR-partnerna som håller i slutintervjuerna och fattar de slutgiltiga besluten. Detta ökar pressen på de som studerar personalvetenskap, då de praktiska bitarna av yrket digitaliseras bort i ett tidigt skede.
Framtidens HR: Fokus på kultur och retention
För att förbli relevant inom HR måste man röra sig bort från den rent administrativa delen av personalarbete. Fokus måste istället ligga på strategiska frågor som företagskultur, medarbetarnas välmående (wellbeing), konflikthantering och kompetensförsörjning i en föränderlig värld. Människor är komplexa varelser, och även om en AI kan matcha ett CV mot en kravprofil, kan den inte bedöma om en person kommer att passa in i ett specifikt team på ett emotionellt plan. HR-anställda måste utveckla sin förmåga att vara strategiska rådgivare till företagsledningen och experter på mänskliga relationer, snarare än administratörer av personakter.